Det kan norska forskare visa efter att ha behandlat 40 rökare och 40 icke-rökare med de olika behandlingsmetoderna.
Rökarna hade ett betydligt sämre utgångsläge med mer än tre gånger så många tänder som bedömdes ha en så hopplös prognos att de extraherades.
Även om både rökare och icke-rökare förbättrades signifikant efter behandlingarna, var effekterna inte lika stora hos rökarna på till exempel sonderingsdjupet i tandfickor, som inte minskade i samma utsträckning, särskilt inte i samband med plack.